Varje fredag kväll som vi går
hem efter en tonårs-samling känner
jag mig så tacksam och välsignad.
Över att få vara med i gänget
av de där otroligt goa människorna.
Igår fick vi efter mååånga månaders väntan
äntligen träffa några av tjejerna som
har varit ute och rest och sett
olika delar av världen.
De berättade i korta drag om
vad de har gjort och sett och vad
det har fått betyda för dem och intresset
från oss övriga var stort vill jag lova.
Det blev så tydligt vilka förebilder
de här tjejerna är för dem som är
snäppet yngra. Och det gör mig
glad ända in i själen :).
I 1a Petrus brev 5 ger han råd
till församlingsledare och ungdomar
om hur de ska förhålla sig till varandra.
Och i vers 5 står det:
"Men för alla gäller, att ingen får vara
stolt, utan måste erkänna sitt
behov av andra".
Så fint på nåt vis.
Att vi även över åldersgränserna
behöver varandra. Att det
är meningen att vi ska behöva varandra.
Gud har faktiskt tänkt det så.
Det gillar jag!
kram // sandra
