Hur kan man klara sig utan Gud?
Jag tänker så ibland.
För i de där tuffa och svåra tiderna:
i sorgen,
i ovissheten,
i rädslan,
när man är på botten,
när man vet varken in eller ut,
är jag så oändligt tacksam för att
jag har någon att vända mig till.
Att jag har Gud.
För om jag inte trodde på att Gud
kan ge mig kraften,
hoppet och friden,
mirakel och bönesvar,
vad gjorde jag då?
Vad skulle jag ta mig till?
Idag fick jag ett sms
där man bad om hjälp i förbön
och det berörde mig djupt.
En man i mina vänners bekantskapskrets
vårdas på intensiven, plötsligt svårt sjuk
och pendlar mellan liv och död.
Om du vill får du
gärna vara med mig i förbönen för
honom och hans familj.
I bön om ett mirakel.
Tack och lov att vi får vända oss till Gud!
Han som är en stor Gud,
Konungars Konung,
allsmäktig.
Som jag inser ibland
att jag faktiskt är helt beroende av.
kram till dig // sandra
