i stillhet...

Jag vet inte hur det är för dig men

här har lugnet infunnit sig nu.

Och det är skönt.

Idag tog Will och jag oss en skogspromenad.

Åh vad jag gillar promenader!

Det är då jag får energi, inspiration - och stillhet.

Det är min bästa tid med Gud.

För det är då jag tar mig tid att lägga fram

mina funderingar och tankar och böner

till Honom och jag tror att det är

då som Han får möjlighet att tala med mig.

För jag är stilla.

Även om jag låter tankarna glida iväg fritt

så känner jag ofta att

det faktiskt är Gud som leder mina tankar.

Många gånger har jag något slags projekt som ligger framför

som jag går och funderar kring

och då kan känna hur Han ger mig inspiration och idéer.

Över huvud taget så är det så 

skönt att bara få påfyllning. För ofta poppar det upp någon sång eller ibland en bibelvers i huvudet och 

det tror jag kan vara från Gud.

Det ger mig tro och visshet. Ja, det ger mig ro.

Och idag har jag gått och tänkt på just den här bibelversen:

"Var stilla och besinna att jag är Gud."

Psalm 46:11

På vilket sätt har du chans till en stund

av stillhet idag?

kram // sandra

Han kommer med frid...

Så är julen äntligen kommen,

och jag vill bara passa på att önska 

Dej en fridfull jul.

Jag önskar att Du ska kunna få känna julefrid i Ditt inre,

att barnet som kom för över 2000 år sedan

ska få komma och skänka Dej lugn och sinnesro.

Jag hoppas att Du ska få känna att julen får handla om Honom

istället för om paket och mat och barrande granar.

Jesus sa:

Frid lämnar jag efter mig åt er.
Min frid ger jag er.
Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.
Låt inte era hjärtan oroas

och var inte modlösa.

Joh. 14:27

Julkram...

åsa

en hjärte-gåva...

Vid den här tiden för ett

år sedan fick vi börja besöka vår son

på hans barnhem i Kenya. I stort sett varje

morgon tittade barnen på en film, en musikal som

handlade om några barn som skulle spela upp julevangeliet.

En av tjejerna på filmen hade svårt att komma 

på vad hon skulle ge i present till Jesusbarnet.

Något som kunde anstå en Kung... Pengar hade

hon inte heller men till slut kom hon fram till

att det bästa hon kunde ge var hennes hjärta.

Och så är det ju, det vet vi nog allihop.

Men vi glömmer det lätt. Det Jesus allra helst

vill ha i gåva från oss är våra liv, våra hjärtan

och våra tankar. Dom vi är liksom.

Precis som den lilla trumslagarpojken.

Han hade inget att ge som var värdigt en kung

men han gav sig själv och sin trumma och han 

ärade Gud med detta. 

Och jag tror att Gud blev

själaglad för den presenten. 

Han hade ju gett pojken ett liv 

och en talang och pojken använde den och sitt liv

för att ge tillbaka. Det kan vi också göra, ära Gud

med våra liv menar jag. Med eller utan trumma.

Det är den perfekta presenten.

God jul önskar jag dig!

kram // sandra

Han kom för ett kors...

I helgen har jag varit på tre julkonserter

 i Värne Allianskyrka. Jag har varit med 

och sjungit i kören och så har jag lyssnat på 

de duktiga sångarna och musikerna 

som har framfört julens sånger.

Och även om budskapet om en Stilla natt, om en O Helga natt

och om Frid på jorden från var Gud är underbart, 

så är det en speciell sång som vi fick lyssna till

 som klingar om och om i mitt inre, 

och texten går ungefär såhär:

Han kom inte hit för att ligga i en krubba,

Han kom inte hit för att bo i ett stall...

Hans uppgift den var större, den gäller dej och mej.

Priset blev betalt, Han offrade sej.

Han kom för ett kors, ett grovhugget kors.

Han led och dog för oss, låt oss nu ge Honom vårt lov.

Han kom för ett kors...

Det vill jag tänka på lite extra den här julen.

Julefrid önskar jag dej 

/Åsa

sprid ditt ljus...

Det är Lucias dag idag. 

Det sägs att hon var en flicka som blev förföljd 

på grund av sin kristna tro men att hon ändå valde att

stå upp för den. Hon ville fortsätta sprida budskapet 

och det ljus som det ger i en verklighet som 

ofta kan vara mörk.

Oavsett om du går i ett Luciatåg idag eller inte 

så har du ändå rätt att stråla. 

Varför? 

Därför att du är en Gud's skapelse. 

Han är stolt över det mästerverk han har skapat - dig. 

Det har du också rätt att vara. 

När han formade dig grät Han, Hans saknade ord och Hans hjärta darrade. Allt detta på grund av kärlek, av glädje och av stolthet.

Om du tar in det och tror på det 

så kommer det att lysa om dig.

Och ljus lyser upp mörker och mörkret har ingen makt över ljuset.

Så sträck på dig, tro på dig så som Gud tror på dig 

och var en av den här tidens Lucia.

Önskar dig en strålande helg ;).

kram // Sandra

att komma hem...

För snart två år sedan tog jag och min man

det stora beslutet att lämna vårt älskade Värne,

där vi bott och arbetat i kyrkan i nio år,

för att bli pastorspar i Landsbro.

Våren som följde grät jag många tårar, 

och sörjde allt som vi skulle komma att lämna:

våra vänner, församlingen, vårt hem, vår trädgård.

Men vi litade på Gud, att Han hade en plan för oss.

Under de ett och ett halvt åren som vi har bott i Landsbro

har vi hälsat på i Värne många gånger.

Antingen hos nära och kära, eller i församlingen,

och det har alltid känts som att komma hem.

I går kväll var jag i Värne igen.

Det var genrep inför helgens julkonserter

där jag ska vara med och sjunga i kören.

Väldigt roligt, jag älskar att sjunga

med de här människorna!

Men när jag satte mej i bilen, och körde på

slingriga vägar tillbaka mot Landsbro

så slog det mej att Värne inte längre känns som hem.

Det gör Landsbro. 

Och jag fylldes av sån tacksamhet för det.

Tacksam över, att även om vi har fått ge upp 

mycket av det som vi älskar

och om vi har sörjt saker som vi saknar, 

så håller Gud oss i sin hand.

Och jag tänker på att av mina favoritbibelord:

"Under gråt skall de komma, 

men jag ska leda dem

där de går bedjande fram..."

Jer. 31:19

Det är skönt att vara hemma!

Kram Åsa

ett plus och ett minus...

I en bönegrupp jag var med i 

för ett tag sedan så brukade vi gå igenom 

"veckans plus och minus". 

Något positiv och negativt

vi varit med om i veckan som får

bli ett tacksägelse- respektive

böneämne.

Mitt plus den här veckan får bli min måndagskväll.

Då firade vi ett par familjemedlemmars

födelsedagar och tillsammans

gjorde vi dessutom julkorv.

Det var en kväll där huset fylldes av 

liv och rörelse och skratt.

Precis så där som jag älskar.

Veckans minus är den 

här förkylningen som håller i sig.

Den är inte så farlig under dagen

men på natten håller den både

mig och mannen vaken.

Dock inte sonen, tack och lov.

Sen har jag ett litet plus till...

I kväll ska vi på Tonårs julavslutning

och där vankas julbord! Det brukar vara det

bästa julbordet på hela året faktiskt.

Dessutom finns där massor med glädjespridande

människor som gör kvällen alldeles..

alldeles underbar ;).

Vad är ditt plus och minus den här veckan?

Kram // sandra

väntan har inletts...

Adventstid.

Advent innebär väntan.

Väntan på det där barnet som föddes

en vinternatt för över 2000 år sedan.

Vi tänder ljus, och räknar ner.

Och ljuset skingrar allt det där mörka

som december bjuder på.

Ljuset lyser upp, och visar vägen.

Jesus vill vara ljuset i våra liv.

Och jag tycker att Kören sjöng det så fint

på den välbesökta adventskonserten igår:

"Ge mig ett ljus som skingrar mörkret i mitt liv,

ge mig ett ljus som ger mig glädje inuti,

ge mig ett ljus som kan leda mig

vågar inte vandra ensam utan Dig."

Härlig adventstid till Dig!
Kram åsa

tacksamhet i adventstid...

Jag läste ett citat om tacksamhet

och kom att tänka på att man i USA 

har firat "thanksgiving" nu i dagarna.

Paulus uppmanar oss om att vi ska

"be oavbrutet" och jag tänker att det
lättaste sättet att göra det på 

är att ständigt tacka Gud.

Att göra det hela dagen igenom, i

varje situation.

Jag tror att det händer saker när vi

tackar Gud. Om vi gör det ofta

så får vi mindre tid till att

klaga eller oroa oss. Det gör

det svårare att hålla 
en negativ inställning.

Det kanske rent av också gör det lättare

att närma sig och tala med Gud?

Idag är jag bland annat tacksam för

nässpray och min familj. Och

så är jag lite extra tacksam för min

församling och att vi tillsammans 

ska få arrangera en härlig 

adventskonsert på söndag.

Och så ser jag till 

att göra som citatet säger:

Jag tackar Gud för all välsignelse 

som jag ännu inte sett

 men som är på väg.

Vad är du tacksam för idag?

Kram // Sandra

tre viktiga saker...

Den här veckan fokuserar jag, förutom på man, 

barn och jobb, på tre olika saker.

För det första.

I helgen är det första advent.

Den mysigaste tiden på året, i min värld.

Jag älskar att dekorera, plocka fram stjärnor och stakar,

dofta på hyacinter och knäcka nötter.

Jag binder kransar, fixar adventsfint

och funderar på om jag kanske ska börja dricka glögg...

För det andra.

I helgen är det första advent.

I vår kyrka kommer vi att ha en adventskonsert.

Vi kommer att sjunga gamla och nya sånger.

Det kommer att vara sång av både gammal och ung

och musik av duktiga musiker.

Jag ser fram emot det, och hoppas att Du kommer!

Och så funderar jag på om jag verkligen kan mina stämmor...

För det tredje.

I helgen är det första advent.

Jesus red in på Jeruslem på en åsna.

Det klassiska budskapet är att Jesus kommer.

Han gjorde det då, och han vill göra det idag,

komma in i våra hjärtan.

Han knackar lite försiktigt

och jag behöver inte fundera alls.

Jag vill öppna mitt hjärta för Honom alla dagar.

Och om du lyssnar riktigt noga

 så knackar Han hos dej med.

Kram åsa

den kortaste bönen...

"Än en gång är molnen mörkare.

Än en gång blåser vindarna kallare.

När det är en av de där dagarna då tårar förstör ditt ansikte

och det inte finns någon där.

Du försöker öppna dina ögon och se upp mot skyn 

för att be den kortaste bönen.

Bara säg namnet, säg Jesus.

Ingen av oss är fri från bördor.

En del av oss vet vart vi ska lämna dem.

Det handlar inte om hur du ber eller orden du säger

det handlar om vem du talar med.

När en bön blir otillräcklig för att du inte hittar 

de rätta orden,

är detta det bästa du kan göra.

Bara säg namnet, säg Jesus.

Så om du någonsin känner att ingen finns där,

använd inte välkända ord för att forma en bön - ett räcker.

Du behöver inte förklara varför,

Han vet hur mycket du försöker.

För Gud finns där, bara säg namnet, den kortaste bönen.

Säg Jesus."

(fri översättning av sången den "the shortest prayer")

/sandra

en välsignelse...

Då sade Jesus: Låt barnen komma till mig,

 och hindra dem inte! 

Ty himmelriket tillhör sådana. 

Matt 19:14

Igår fick vi vara med på barnvälsignelse.

Jag tycker alltid att det är lika fint

 att få bära fram ett barn till Gud

och be om hans välsignelse över det.

Att be att Gud ska ta hand om barnet,

 beskydd det, ge det av sitt goda.

Att få be för dess framtid,

 för familjen och att få lägga allt i Guds händer.

Det måste ändå vara ett fint sätt

 att börja livet på - välsignad.

Men Gud vill inte bara välsigna oss en gång,

Han vill göra det om och om i våra liv,

ja, varje dag till och med.

Han vill välsigna dej idag... 

tar du emot?

Kram åsa

Älskad av den Högste...

Du är älskad.

Av dina nära och kära, men först och främst av Gud.

Fast visst kan det vara lätt att glömma?

Kanske svårt att riktigt förstå?

Jag tror att många av oss, 

inkluderat mig själv, 

ofta tänker lite för mycket på vad andra människor 

tycker och tänker om oss.

"Om jag säger så här, 

vad tror folk om mig då?"

"Om jag gör det där, vad säger de då om mig?"

"Tänk om de inte gillar mitt val av kläder, mitt val av bil, 

de kanske tycker jag är för pratig, för tyst, 

att jag inte borde ge mig in i det där 

som jag tycker är roligt 

men kanske inte är så bra på", 

och så vidare.

Och så gör vi det vi tror att 

alla andra tycker vi ska göra, 

bara för att bli omtyckta. För att känna oss älskade.

Men du ÄR älskad. Av den Högste. 

Låt det få vara nog.

/sandra

att vara både och...

Igår lyssnade jag på en 

fantastisk predikan i vår kyrka.

Kerstin talad om Märta och Maria.

Märta, som var en handlingskraftig kvinna.

Gästfri, stark och som fixade och donade 

så att det skulle vara trevligt när Jesus kom på besök.

Och Maria, som valde att sitta vid Jesus fötter,

 och att smörja dem med det 

dyrbaraste hon hade, Nardusoljan. 

Den som var värd en hel årslön!

Ibland tror vi kanske att vi antigen är

 som Märta, eller som Maria. 

Jag tror att det inte behöver vara så,

utan att det går att vara både

 som Märta och Maria, på samma gång.

Att vara handlingskraftig, 

att vara den som driver projekt 

och ser till att saker blir gjorda.

Och att samtidigt få finnas vid Jesu fötter, 

lyssna till Hans ord.

Och ge honom  det dyrbaraste vi har. Våra liv.

Jag vill gärna vara både och... 

Önskar dej en härlig start på veckan

/åsa

fars dag varje dag...

Nu är helgen nära. Vad skönt. 

Och på söndag är det en lite speciell dag, det är pappornas dag. Det är ju ingen garanti att vi har möjlighet att fira dem just på den dagen. Eller över huvud taget, de kanske inte finns kvar i livet. Då får vi i stället minnas dem lite extra. Men om det går, varför inte slå en signal och bara säga hej? Avsätta några minuter för dem. Det tror jag egentligen betyder mer för papporna än presenter.

Vi har ju vår himmelske Pappa också. 

Han skulle säkert bli väldigt glad om vi avsatte lite tid även för honom på söndag. Och det fina är att han finns alltid tillgänglig så det är egentligen inte svårt alls att avsätta några minuter för honom varje dag. Vi behöver inte ens slå ett nummer, vi kan bara säg "Hej Pappa". Så kan varje dag få vara Fars dag :).

"Min Far, jag älskar Dig... Jag vill ge Dig en gåva, en skatt, något fint...

Jag ger det dyrbaraste, jag ger mitt liv till Dig."

(ur sången "Det dyrbaraste" av Niklas Hallman)

Trevlig helg!

/sandra