Du är älskad.
Av dina nära och kära, men först och främst av Gud.
Fast visst kan det vara lätt att glömma?
Kanske svårt att riktigt förstå?
Jag tror att många av oss,
inkluderat mig själv,
ofta tänker lite för mycket på vad andra människor
tycker och tänker om oss.
"Om jag säger så här,
vad tror folk om mig då?"
"Om jag gör det där, vad säger de då om mig?"
"Tänk om de inte gillar mitt val av kläder, mitt val av bil,
de kanske tycker jag är för pratig, för tyst,
att jag inte borde ge mig in i det där
som jag tycker är roligt
men kanske inte är så bra på",
och så vidare.
Och så gör vi det vi tror att
alla andra tycker vi ska göra,
bara för att bli omtyckta. För att känna oss älskade.
Men du ÄR älskad. Av den Högste.
Låt det få vara nog.
/sandra
