när jag tänker efter...

Just hemkommen från en veckas semester

med massor av tid för avkoppling, sol och bad

tänker jag på hur mycket jag har att vara tacksam för.

Att ha möjligheten att åka bort och vila upp sej.

Att spendera extra mycket tid med de jag älskar.

Att ha ett jobb att komma hem till igen.

Att slås av hur naturen har blommat ut

under tiden som vi har varit borta.

Att mina barn har kompisar som de har saknat.

Att ha ett nystädat (nåja) hem att komma hem till.

Att känna att "borta är bra, men hemma bäst".

Ibland är det fint att bara få stilla ner sej

och tänka efter i vardagens stök

och summera vad det är man är glad för.

Vad är du tacksam för idag?

Hoppas din vecka blir underbar

kram åsa

en festlig kille...

Jag funderar ibland på hurdan

min Bild av Jesus är.

Och jag undrar om inte Han var

en väldigt mycket gladare person

än vad jag ofta tänker.

Alltså, sprudlande glad!

Med en smittande glädje som inte

går någon förbi.

Med tanke på att det står ganska 

mycket i Bibeln om glädje så tänker

jag att det nog till och med kan ha varit ett

kännetecken för honom.

I Johannes 15:11 står det

"Detta har jag sagt er

för att min glädje ska vara i er

och för att er glädje ska vara

fullkomlig."

En fullkomlig glädje, det

låter ju hur bra som helst. Och det 

är vad Gud vill ge oss!

Så vi kanske skulle ha lite mer 

glädje och fest i våra liv, 

precis som det talades om i kyrkan i söndags.

För Bibeln uppmanar oss både till

glädje och fest.

Det är något vi nog inte alltid är

så vana vid, feststämning i vår kyrka

och i våra liv.

Men vi har rätt till glädje och fest. Rätt till

att skratta och låta och märkas. Så vi kan 

egentligen bara ta för oss.

Jag tycker det låter befriande :).

kram // Sandra

det närmar sej nu...

I denna ljuva sommartid                   gå ut min själ och gläd dig vid                     den store Gudens gåvor.                  Se härligt smyckad jorden står,                     se hur för dig och mig hon får                   så underbara håvor!

                                                 Psalm 534

Just nu är det lätt att tänka att allt ligger framför.

Sommaren, skolavslutning, semester.

Och jag har så lätt att fastna i att snart, snart...
men häromkvällen när jag var ute,

solen sken och vindarna var ljumna

och trädgården spirar här och där,
så insåg jag att det inte bara närmar sej,

allt det där som jag längtar efter,

mycket av det är redan här.

Underbart, jag måste bli bättre på att leva i nuet

och glädja mej åt allt det fina Gud ger.

Ha en underbar vecka!

/åsa

en film med poäng...

Jag tycker om att titta på film.

Så när jag såg att det skulle visas

en äventyrsfilm i västern-anda kände jag

att det var nåt för mig. Dessutom fanns det

en och annan känd skådespelare med

i den och det brukar ju vara ett tecken

på att den kan vara bra.

Och det var den. 

Oerhört fin med vackra landskap och 

faktiskt också många bra poänger.

En man och hans dotter tar hand om

en kvinna som blivit ensam med sitt

ännu ofödda barn. En dag brinner mannens

lada ner men för den skull rubbas inte 

hans tro på en god Gud.

Kvinnan kan inte hålla

inne med vad hon känner utan

till slut måste hon ifrågasätta honom,

hur kan han tro på att Gud är god

när det händer sådana saker

som att hans lada -och alla hans ägodelar

som förvarats däri- plötsligt bara brinner upp?

Mannen tittar på henne och säger:

"Kom, så går vi till kyrkan".

Hans "kyrka" består av en bänk

uppe på höjden med milsvidder av vacker utsikt

och dit brukar han gå för att 

lovsjunga och tillbe Gud.

När de  sitter där vänder han sig till 

kvinnan och säger:

"Missi (som är hans dotter) kan ramla

och slå sig även om jag går 

precis bredvid henne. 

Det betyder inte att jag lät det ske.

Hon vet att jag med en faders 

ovillkorliga kärlek kommer att plocka 

upp henne och bära henne.

Jag kommer att gråta när hon gråter och 

jag kommer att glädjas när hon mår bra.

Under hela mitt liv har Gud varit

vid min sida. Sanningen om Gud's kärlek

är inte att han tillåter dåliga saker

att hända oss. 

Det är Hans löfte om att 

stå vid vår sida när de väl inträffar."

Fler sådana här filmer tänker jag!

kram // Sandra

när man inser att man har lite tro...

För ett tag sedan hade jag och min man en tuff period

med ett svårt problem som vi inte såg någon lösning på.

Iallafall jag funderade mycket på det här, 

oroade mej och sov dåligt på nätterna.

En kväll satt vi i soffan och samtalade om det hela

och innan vi gick och lade oss så bad vi tillsammans.

Nästa morgon på väg till jobbet skickade 

min svägerska ett sms med ett bibelord.

Hon skrev bara att hon upplevde 

att vi behövde den texten just nu.

Det var från Matt. 8:23-27.

När jag läste texten, 

som handlar om när Jesus stillar stormen,

så kom Hans ord till lärjungarna

att passa så bra på mej:

-så lite tro ni har!

Och jag grät där på väg till jobbet.

För att jag har så lite tro.

Men också för att

 Gud bryr sej om oss och våra problem.

Och för att Han får någon att 

skicka en bibelvers precis vid rätt tid.

För mej blev det en påminnelse,

vi är inte ensamma med våra problem.

Gud bryr sej, Han vet om.

Och Han vill att vi ska tro Honom

om att Han kan hjälpa!

Ha en skön dag

hoppas solen skiner på dej!

Kram Åsa

ett enklare liv...

"Allt har sin tid, allt som

sker under himlen har sin stund."

Prediakren 3:1

Vi har skrivit en del om att 

"allt har sin tid"

 här på bloggen på sistone

och jag känner att jag skulle vilja

fortsätta på det temat.

Kan du som jag känna att

du har saker som hänger över

dig ibland, som du borde ta tag i

och lösa

men du vet inte i vilken ände du ska

börja?

När något pockar på vår uppmärksamhet

får vi fråga Gud om det är 

så att vi ska ta itu med det

idag eller inte. Om inte

kan vi ägna oss åt dagens måsten

 och lämna det där andra

åt Gud. I stället för att försöka

lösa saker och ting innan den rätta

tiden är inne.

Fint va',

att vi har någon som kan guida oss

genom vår prioriteringslista?

Jag tror faktiskt att det får

vara så enkelt.

Att vi bara kan ställa frågan:

"Gud, ska jag ägna mig

åt det här idag?",

och att svaret också kommer.

Så mycket enklare allt blir då.

Med önskan om en vårlig helg!

kram // sandra

som ett uppvaknande...

Jag stod på jobbet häromdagen,

tillbaka efter vab och magsjuka

och försökte komma ifatt efter en 

veckas frånvaro. Och kände mig lite stressad.

Så jag pluggade i de där hörlurarna

så som jag brukar göra när jag 

vill gå in i min lilla bubbla.

Satte på lovsångs-spellistan.

Där och då bara slog det mig:

Åh, vad jag har saknat Jesus!

Plötsligt kan man liksom bli

påmind om Guds existens.

Nej, jag hade inte glömt bort honom,

och jag hade skickat iväg många 

böner under den där veckan av sjukdomar

och bortrest man, men jag insåg

att jag inte tagit mig tid

för att bara "hänga" med min

himmelske Far. Jag hade bara fokuserat

på att få livet att funka.

Men så fort de första orden i den

första lovsången sjöngs ut

så mindes jag igen:

Hur det är att vara medveten om Hans närvaro.

Hur det är att få vara i tillbedjan.

Hur det är att längta efter att brinna för Gud.

Hur det är att vara älskad av Honom.

Hur det är att veta att Han har en

plan för mitt liv som är större än 

vad jag föreställer mig.

Hur det är att vila i det.

Hur det är att känna frid.

Alla de här känslorna och tankarna liksom 

slog emot mig på en och samma gång.

Det var lite som att få en örfil, 

men en underbar sådan!

Alldeles mjuk och uppfriskande 

och… jag vet inte, himmelsk?

Ha en fantastisk helg!

Kram // Sandra 

Guds tid är rätt tid...

Ibland kan man tycka att Gud är lite långsam.

Att Han borde svara fortare.

På våra frågor, våra funderingar, våra böner.

I två och ett halvt år väntade Gud

med att svara på mina funderingar.

Då hade jag faktiskt redan landat

i att beslutet var rätt.

Så när Gud skickade sin profet

för att tala in i mitt, och min familjs liv,

så blev det mer som en bekräftelse

på det vi redan visste.

Och jag förundrades över att det kändes så rätt.

Att det var rätt tid som orden kom.

För även om jag hade velat få de där orden 

två och ett halvt år tidigare,

när jag tyckte att det var tid,

så blev Guds tid så rätt för oss.

Jag har funderat på varför Gud gör sådär ibland.

Varför Han väntar. När vi så desperat söker

svar så många gånger.

Jag vet inte egentligen.

Det enda jag vet är att att Han har

allt i sin hand, och att Hans tajming 

aldrig är fel.

Guds tid är alltid rätt tid,

även om vi kanske inte alltid

inser det då, när vi väntar.

Så väntar du på att Gud ska svara,

på dina frågor, dina funderingar, dina böner.

Håll ut.

Vi kanske inte alltid förstår det,

men Guds tid, är alltid rätt tid.

Kram åsa

när man väntar…

"Josef väntade i 13 år.

Abraham väntade i 25 år.

Mose väntade i 40 år.

Jesus väntade i 30 år.

Om Gud låter dig vänta,

så är du i gott sällskap."

Väntar du på något?

Det gör vi väl allihop,

oavsett om det är på att klockan

ska bli tio så vi får krypa ner

i sängen eller om det handlar om

en större förändring i vår

livssituation.

"Livet handlar inte om

att vänta på att stormen

ska gå över,

det handlar om att lära sig

dansa i regnet."

 Citatet nämndes i vår kyrka 

härom veckan och jag tycker att

det är så bra.

Det betyder ju att vi ska

tacka Gud, 

inte för livets omständigheter

utan i livets omständigheter.

Hoppas du får en fin helg.

Kram // Sandra

när man blir sur...

Jag hade en riktigt dålig dag igår.

En sån där dag när allt för mycket gick fel.

Och inte blev som jag hade tänk. Och planerat.

Jag gillar inte när saker inte blir som jag planerar.

Och jag blev på så dåligt humör.

Sur, arg. Inte särskilt trevlig alls.

Mina tankar kretsade kring det som hade gått fel.

Och jag var det ett tag, sur.

Fast att jag försökte tänka positiva tankar.

Fast jag tänkte att saker skulle ordna upp sej.

Fast jag till och med bad till Gud

om att jag skulle få bli glad igen.

Ändå känd jag mej arg. Sur.

På kvällen skulle min hemgrupp komma hem till oss.

Det kändes som helt rätt kväll.

Att bara få samlas kring ordet, tron, Jesus.

Att få samtala om livets alla små saker,

men också det viktiga, det djupa.

Att få lägga allt annat åt sidan en stund.

Och när mina vänner lämnade mitt hem några timmar senare

kände jag mej så glad och tacksam.

Inte alls sur och arg.

Så härligt!

Tänk vad en stund tillsammans inför Honom

kunde göra med mitt humör, med min kväll.

Och jag tänker på några rader ur en lovsång:

Jesus, var i centrum av mitt liv.
Var den mitt allt kretsar kring.
Var i centrum i mitt liv...

Så mycket bättre att 

mina tankar och mitt liv kretsar

kring Honom än tråkiga saker.

Eller hur?

/åsa