Jag hade en riktigt dålig dag igår.
En sån där dag när allt för mycket gick fel.
Och inte blev som jag hade tänk. Och planerat.
Jag gillar inte när saker inte blir som jag planerar.
Och jag blev på så dåligt humör.
Sur, arg. Inte särskilt trevlig alls.
Mina tankar kretsade kring det som hade gått fel.
Och jag var det ett tag, sur.
Fast att jag försökte tänka positiva tankar.
Fast jag tänkte att saker skulle ordna upp sej.
Fast jag till och med bad till Gud
om att jag skulle få bli glad igen.
Ändå känd jag mej arg. Sur.
På kvällen skulle min hemgrupp komma hem till oss.
Det kändes som helt rätt kväll.
Att bara få samlas kring ordet, tron, Jesus.
Att få samtala om livets alla små saker,
men också det viktiga, det djupa.
Att få lägga allt annat åt sidan en stund.
Och när mina vänner lämnade mitt hem några timmar senare
kände jag mej så glad och tacksam.
Inte alls sur och arg.
Så härligt!
Tänk vad en stund tillsammans inför Honom
kunde göra med mitt humör, med min kväll.
Och jag tänker på några rader ur en lovsång:
Jesus, var i centrum av mitt liv.
Var den mitt allt kretsar kring.
Var i centrum i mitt liv...
Var den mitt allt kretsar kring.
Var i centrum i mitt liv...
Så mycket bättre att
mina tankar och mitt liv kretsar
kring Honom än tråkiga saker.
Eller hur?
/åsa
