Igår på Gudstjänsten fick vi lyssna till en predikan om tjänande.
När Gudstjänsten var slut blev vi som församling utmanade att
betjäna vårt samhälle genom att gå ut och plocka skräp.
En liten skara antog utmaningen och vi följde vägen
mot centrum och plockade allt skräp som vi kunde hitta.
Vad mycket skräp det var, massor.
Vi fyllde snabbt våra påsar, och gjorde faktiskt
bit av samhället mycket renare.
Idag när jag och min dotter gick samma väg till skolan
låg det nytt skräp på vägen.
Inte lika mycket såklart, men små godispapper
och fimpar här och där.
Och det slog mej,
att just sådär kan det vara i våra liv.
Ibland gör vi krafttag och rensar bort allt det där som är fel,
och dumt och smutsigt i våra liv. Och det känns så bra.
Men ganska snart börjar det smyga sej in nytt skräp,
som om vi inte plockar bort det, snabbt blir till massor.
Jag tänker att jag borde vara mer vaksamma
på skräpet i mitt liv,
att inte vänta tills det blir massor
utan plocka lite varje dag.
Jag tror det blir lättare så...
Önskar dej en fin start på veckan
/åsa
