Biblisk inspiration...

Fredagen är här och vi närmar oss helg.

En helg som, efter vad jag har förstått, ska

ge oss en hel del sol och därmed

förhoppningsvis också en massor med

inspiration!

Idag vill jag dela med mig av några bibelverser

i hopp om att även dessa ska få inspirera.

"Vi bor i den Allsmäktiges skugga,

skyddade av Gud,

av honom som är över alla gudar.

Därför kan vi säga:

Bara han är min tillflykt, det enda fasta,

det enda trygga.

Han är min Gud och jag litar på honom."

(Ps. 91:1-2)

"De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje,

de kommer aldrig att bli besvikna"

(Ps. 34:6)

"Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga."

(Jes. 40:29)

"Lämna alla era bekymmer till honom,

Han tar hand om er."

(1 Petr.5:7)

"Men jag litar på dig, Herre! 

Jag håller fast vid att endast du är min Gud.

Mitt liv ligger i Dina händer hur än framtiden blir för mig."

(Ps. 31:15-16)

Jag önskar att det här ska få bli en helg

där du får fylla på med kraft, D-vitaminer och nytt hopp!!

kram från mig // sandra

det finns hur många orsaker som helst...

En dag när jag gick hemma och grejade 

samtidigt som jag lyssnade på lovsång

slogs jag av texten på sången som sjöngs i bakgrunden.

Den handlade om det där som jag kan tycka är så svårt,

nämligen att lovsjunga Gud i livets alla omständigheter.

Att vad vi än möter så är Han värdig vår sång.

Fritt översatt går en bit av texten såhär:

Solen går upp, det är en ny morgon, 

det är tid att sjunga till Dig igen.

Vad som än må hända, 

vad som än ligger framför mig,

vill jag ändå sjunga när kvällen kommer.

Prisa Herren, min själ.

Lovsjung Hans heliga namn.

Sjung som du aldrig sjungit förut, min själ.

Jag lovsjunger Ditt heliga namn.

Sången heter 10.000 reasons,

och visst finns det hur många orsaker som helst
till att tacka Gud, att lovsjunga Hans namn.
Och jag vill stämma in i texten...

Whatever lies before me,
let me be singing when the evening comes!

/åsa

vad det egentligen handlar om...

Under en av de första 

Gudstjänsterna vi var på i Kenya förra året

så sjöngs lovsången "Heart of Worship" (hjärtats lovsång).

Det var så fantastiskt skönt att trots

att vi var på andra sidan jorden så var lovsången densamma!

Då kunde vi stämma in i den sången och tillbedjan.

Jag gillar den här lovsången så mycket 

just för den verkligen sätter ord på

vad lovsång handlar om.

"Jag vill ge mer än en sång

för en sång i sig själv

är inte det du vill ha.

Du söker djupt inom mig

bakom tankar och ord

in i mitt hjärta du ser.

Jag vill tillbaka till hjärtats lovsång

och den handlar om Dig,

bara om Dig, Jesus.

Förlåt mig för vad jag gjort den till

när den handlar om Dig,

bara om Dig, Jesus."

Det finns så mycket som lovsång inte handlar om:

Den handlar inte om den som sjunger.

Inte om kvalitén på musiken.

Den har inget att göra med om man står eller sitter,

blundar eller har lyfta händer.

Och den handlar definitivt inte om grannen

eller om vad någon annan tycker om mig

och mitt sätt att tillbe.

Den handlar BARA om Jesus.

Låt oss inte göra den till något annat.

Önskar er en fin helg

kram // sandra

fyra kronor kan räcka precis...

En kvinna satt på en konferens.
Det var den sista Gudstjänsten
 och det hade blivit dags för kollekt.

När kvinnan tittade ner i sin plånbok
låg där bara fyra enkronor.

Hon tyckte att det var pinsamt att lägga så lite,
så därför stoppade hon ner plånboken i väskan igen

och valde att inte ge någonting.

I slutet av Gudstjänsten
gick kassören för konferensen
fram till talarstolen.
 Han berättade att de nästan precis
hade fått in pengar så att det täckte
 alla omkostnader på konferensen.
 Det fattades bara fyra kronor...

(via)

Den här berättelsen påminner mej om

hur viktigt det är att ge av det vi har.

Det kan ju gälla andra saker än pengar,

till exempel att ge av sin tid, 

Visa lite extra omtanke om någon, 

att hjälpa någon med något praktiskt.

Även om det i våra ögon ser så litet ut,

så kan det vara just det som vi väljer att ge

som gör hela skillnaden för en annan människa.

Kram till dej

/åsa

hundralappen...

Förra veckan på Tonår fick vi

besök av studenter från Fackelbärarnas Bibelskola

i Holsbybrunn. En av killarna

gav en så oerhört bra liknelse på Guds

kärlek, godhet och omsorg om oss.

Han höll något i sin knutna näve och sa

att den som kommer fram först får det som finns däri.

Ingen vågade.

Han sa att det var pengar.

Fortfarande ingen som tog steget.

Till slut började någon försöka klappa fram

en av tonåringarna som satt längst fram

och snabbt hängde resten på.

Om inte annat så för att själva slippa gå.

Olle! Olle! Olle!

Olle var modig, han gick fram på scenen

och av Bibelskolestudenten fick han en 100-lapp.

Sen fick han sätta sig igen.

Och så var det inget mer med det.

Det fanns inga förbehåll för att han skulle få 

behålla de där pengarna. Han behövde inte göra eller

prestera nåt, gåvan var hans.

Han behövde egentligen inte ens förtjäna dem,

men det lönade sig att 

våga ta steget.

Sådan är Gud.

Så god är Gud.

Så mycket kärlek har han till oss

att han vill ge och ge - förbehållslöst.

Det är det som är nåd; att inte förtjäna det men få ändå.

god helg // sandra

att arbeta tillsammans...

Idag när jag titta förbi kyrkan 

pågick det massor av aktivitet där inne.

Någon höll på att måla, 

en annan maskerade golv och lister inför målning,

några plockade ner glasen ur taklamporna, 

några andra diska dem sedan,

och själv fick jag hjälpa till med att torka dem.

Några personer förberedde för att 

förbättra ljud och ljus.

Det som pågår är en liten upprustning av vår kyrksal

och det är så härligt att se alla arbeta tillsammans,

mot samma mål.

Alla är vi olika, och kan hjälpa till med olika saker.

Alla gillar inte att hänga uppe vid taket och måla,

andra har inte en aning om vilka sladdar

som ska dras till det nya mixerbordet.

Men tillsammans...

Och bilden har egentligen inte alls något

 att göra med renoveringen av kyrksalen,

utan kommer från när vi grejade i vårt hus.

Men den visar på det här med att jobba ihop.

Var och en gör sin sak, det som den är bra på,

och tillsammans blir det så fantastiskt bra.

Precis så som jag tror att Gud har tänkt:

 I en Ande har vi alla blivit döpta 

för att höra till en kropp, vare sig vi är 

judar eller greker, slavar eller fria, 

och alla har vi fått en och samme Ande 

utgjuten över oss. 

Kroppen består ju inte av 

en enda lem utan av många. 

Om foten sade: 

"Eftersom jag inte är hand, 

hör jag inte till kroppen", 

så hör den ändå till kroppen. 

Och om örat sade: 

"Eftersom jag inte är öga, 

hör jag inte till kroppen", 

så hör det ändå till kroppen. 

Om hela kroppen vore öga, 

hur skulle den då kunna höra? 

Om hela kroppen vore öra, 

hur skulle den då kunna känna lukt? 

Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, 

var och en av dem som han har velat.

                                                        1 kor. 12:13-18

Visst är det gott att få

arbeta tillsammans, 

att få hjälpa till med det som 

man är bra på.

Jag tror att det är så det är tänkt.

Kram åsa

att vara orsaken...

Han vaknade tidigt idag, vår son.

Och morgonen är inte min bästa tid på dygnet.

Jag kände ganska snart hur den korta 

stubinen kröp fram och då tänkte jag för mig själv:

"Jaha, det ska alltså vara en sån dag idag."

Så läste jag i en andaktsbok och 

där stack en mening ut lite extra för mig...

"… Han ger dig kraft att välja det goda morgonhumöret".

Jag kanske får kämpa lite. Tala om 

för Gud att jag vill, och då ska han ge mig 

den kraft jag behöver.

Som ytterligare ett exempel skrev författaren:

"… Han ger dig kraft att 

se till andra människors bästa."

Japp, även här får jag be Gud om kraft.

Att lägga bort mig själv lite mer och oftare tänka 

på någon annan i första hand.

Så här får ni en utmaning till helgen.

Jag läste nämligen en så bra mening här om dagen:

"Be the reason someone smiles today"

(Var orsaken till att någon ler idag)

Visst skulle det kännas underbart att

få vara den där orsaken som gör att någon 

mår bra och blir glad?

Du väljer så ska Gud ge dig styrka!

kram // sandra

allt detta skräp...

Igår på Gudstjänsten fick vi lyssna till en predikan om tjänande.

När Gudstjänsten var slut blev vi som församling utmanade att

betjäna vårt samhälle genom att gå ut och plocka skräp.

En liten skara antog utmaningen och vi följde vägen

mot centrum och plockade allt skräp som vi kunde hitta.

Vad mycket skräp det var, massor.

Vi fyllde snabbt våra påsar, och gjorde faktiskt

bit av samhället mycket renare.

Idag när jag och min dotter gick samma väg till skolan

låg det nytt skräp på vägen.

Inte lika mycket såklart, men små godispapper

och fimpar här och där.

Och det slog mej, 

att just sådär kan det vara i våra liv.

Ibland gör vi krafttag och rensar bort allt det där som är fel, 

och dumt och smutsigt i våra liv. Och det känns så bra.

Men ganska snart börjar det smyga sej in nytt skräp,

som om vi inte plockar bort det, snabbt blir till massor.

Jag tänker att jag borde vara mer vaksamma

 på skräpet i mitt liv,

att inte vänta tills det blir massor

utan plocka lite varje dag. 

Jag tror det blir lättare så...

Önskar dej en fin start på veckan

/åsa