En ny vecka ligger framför
och jag funderar på helgen som har gått.
Allhelgonahelgen.
I fredags var jag vid min mormor & morfars grav.
Den ligger en bit bort, jag är inte där ofta.
Men när jag stod där, tillsammans med min mamma,
var det så fint att få komma ihåg dem dem.
Hur de var, vad vi gjorde, alla minnen.
I går kväll tog mannen och jag med oss våra barn
till kyrkogården i stan.
Mörkret var kompakt, men överallt lyste små lyktor.
Ljus som tänts till minne av älskade människor.
Och vi fick prata med barnen om döden,
och om himlen, och om att ha Jesus i sitt hjärta.
Viktiga saker det där.
Önskar dej en härlig start på veckan...
/åsa
