Vi hade tema "Integration" på
Tonår förra veckan. Det blev en riktigt bra
och stark och tänkvärd samling.
Bland annat fick vi höra
från en kille hur han för drygt ett år sedan
lämnade hela sin familj,
började en oerhört oviss resa
mot nånting helt okänt och hur han efter
ca 5 månader hamnade i Sverige utan några
ägodelar mer än det han hade på sig.
Han var 14 år.
Då tänkte jag att "hm, jag har nog inte
så mycket att klaga över egentligen.
Jag skulle definitivt kunna klaga mindre i alla fall."
Sen lästes det från Matteus 25 och det
tog nog tag i oss allihop tror jag:
"34 Då ska Kungen säga till dem som
står på hans högra sida: Kom, ni min Fars
välsignade, och ta emot det rike som
stått berett för er sedan världens skapelse.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var sjuk och ni besökte mig.
Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Herre, när såg vi dig hungrig och
gav dig att äta, eller törstig och gav dig
främling och tog emot dig,
eller naken och klädde dig?
39 Och när såg vi dig sjuk eller
i fängelse och kom till dig?
Allt vad ni har gjort för en av dessa
mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
"
kram / sandra
