välkommen...

I helgen är det dags för
adventskonserter i vår kyrka.

Välkommen att sitta ner

och lyssna till julens sånger en stund...

Kram åsa

om människofruktan fick styra...

Jag läste om hur The Beatles

fick avslag från ett skivbolag

med motiveringen: Vi gillar

inte deras "sound", de har ingen

framtid i den här branschen".

Och att Oprah Winfrey i början av 

sin karriär fick lämna

jobbet som nyhetsankare för

att hon inte "passade i TV".

Tänk om de hade lyssnat på dessa

människor. Om de hade haft sådan

människofruktan att de inte vågat

tro på sin dröm, rest sig upp och 

försökt igen.

Jag tror att människofruktan kan

vara ett stort hinder för oss

också ibland. Åtminstone kan det

vara så för mig. 

Jag tror att rädsla tar död

på fler drömmar än vad misslyckande

någonsin kommer att göra.

Så min uppmaning till dig är att

fortsätta drömma! Den enda fruktan

vi ska ha är Gudsfruktan så låt ingen

annan hindra dig från att tro på de

drömmar, visioner och gåvor som

Gud har lagt ner i dig.

Kram / Sandra

att få inse...

Bli stilla och besinna

att jag är Gud,

upphöjd bland folken,

upphöjd på jorden

(Ps. 46/11)

Det är mycket i mitt liv just nu.

Förberedelser och övningar

inför kommande adventskonserter.

Jobb, mitt älskade jobb 

med roliga och tidskrävande utmaningar.

Barn, hus och hem.

Läxläsningar och gympapåsar.

Kanske är det inte mer för mej

än för någon annan.

Livet är ofta fullt upp

och rullar ju på helt enkelt.

Men ändå, ibland känns det som att

det är lite extra mycket på gång.

Då tycker jag om att stanna inför

en av mina favoritverser i bibeln.

Den som talar om att bli stilla.

Att besinna.

Att inse.

Och ibland tror jag bara att vi behöver

stilla våra liv. Och besinna.

Umgås en stund med Jesus.

Iallafall mår jag så mycket bättre då.

Ha en fin vecka

kram, åsa 

de minsta...

Vi hade tema "Integration" på

Tonår förra veckan. Det blev en riktigt bra 

och stark och tänkvärd samling.

Bland annat fick vi höra

från en kille hur han för drygt ett år sedan

lämnade hela sin familj, 

började en oerhört oviss resa

mot nånting helt okänt och hur han efter

ca 5 månader hamnade i Sverige utan några

ägodelar mer än det han hade på sig.

Han var 14 år.

Då tänkte jag att "hm, jag har nog inte 

så mycket att klaga över egentligen. 

Jag skulle definitivt kunna klaga mindre i alla fall."

Sen lästes det från Matteus 25 och det

tog nog tag i oss allihop tror jag:

"34 Då ska Kungen säga till dem som 

står på hans högra sida: Kom, ni min Fars 

välsignade, och ta emot det rike som 

stått berett för er sedan världens skapelse. 

35 För jag var hungrig och ni gav mig att äta. 

Jag var törstig och ni gav mig att dricka. 

Jag var främling och ni tog emot mig. 

36 Jag var naken och ni klädde mig. 

Jag var sjuk och ni besökte mig. 

Jag var i fängelse och ni kom till mig.


37 Då ska de rättfärdiga svara honom: 

Herre, när såg vi dig hungrig och 

gav dig att äta, eller törstig och gav dig 

att dricka? 38 Och när såg vi dig som 

främling och tog emot dig, 

eller naken och klädde dig? 

39 Och när såg vi dig sjuk eller 

i fängelse och kom till dig? 

40 Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: 

Allt vad ni har gjort för en av dessa 

mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
"

kram / sandra