som ett uppvaknande...

Jag stod på jobbet häromdagen,

tillbaka efter vab och magsjuka

och försökte komma ifatt efter en 

veckas frånvaro. Och kände mig lite stressad.

Så jag pluggade i de där hörlurarna

så som jag brukar göra när jag 

vill gå in i min lilla bubbla.

Satte på lovsångs-spellistan.

Där och då bara slog det mig:

Åh, vad jag har saknat Jesus!

Plötsligt kan man liksom bli

påmind om Guds existens.

Nej, jag hade inte glömt bort honom,

och jag hade skickat iväg många 

böner under den där veckan av sjukdomar

och bortrest man, men jag insåg

att jag inte tagit mig tid

för att bara "hänga" med min

himmelske Far. Jag hade bara fokuserat

på att få livet att funka.

Men så fort de första orden i den

första lovsången sjöngs ut

så mindes jag igen:

Hur det är att vara medveten om Hans närvaro.

Hur det är att få vara i tillbedjan.

Hur det är att längta efter att brinna för Gud.

Hur det är att vara älskad av Honom.

Hur det är att veta att Han har en

plan för mitt liv som är större än 

vad jag föreställer mig.

Hur det är att vila i det.

Hur det är att känna frid.

Alla de här känslorna och tankarna liksom 

slog emot mig på en och samma gång.

Det var lite som att få en örfil, 

men en underbar sådan!

Alldeles mjuk och uppfriskande 

och… jag vet inte, himmelsk?

Ha en fantastisk helg!

Kram // Sandra 

Guds tid är rätt tid...

Ibland kan man tycka att Gud är lite långsam.

Att Han borde svara fortare.

På våra frågor, våra funderingar, våra böner.

I två och ett halvt år väntade Gud

med att svara på mina funderingar.

Då hade jag faktiskt redan landat

i att beslutet var rätt.

Så när Gud skickade sin profet

för att tala in i mitt, och min familjs liv,

så blev det mer som en bekräftelse

på det vi redan visste.

Och jag förundrades över att det kändes så rätt.

Att det var rätt tid som orden kom.

För även om jag hade velat få de där orden 

två och ett halvt år tidigare,

när jag tyckte att det var tid,

så blev Guds tid så rätt för oss.

Jag har funderat på varför Gud gör sådär ibland.

Varför Han väntar. När vi så desperat söker

svar så många gånger.

Jag vet inte egentligen.

Det enda jag vet är att att Han har

allt i sin hand, och att Hans tajming 

aldrig är fel.

Guds tid är alltid rätt tid,

även om vi kanske inte alltid

inser det då, när vi väntar.

Så väntar du på att Gud ska svara,

på dina frågor, dina funderingar, dina böner.

Håll ut.

Vi kanske inte alltid förstår det,

men Guds tid, är alltid rätt tid.

Kram åsa

när man väntar…

"Josef väntade i 13 år.

Abraham väntade i 25 år.

Mose väntade i 40 år.

Jesus väntade i 30 år.

Om Gud låter dig vänta,

så är du i gott sällskap."

Väntar du på något?

Det gör vi väl allihop,

oavsett om det är på att klockan

ska bli tio så vi får krypa ner

i sängen eller om det handlar om

en större förändring i vår

livssituation.

"Livet handlar inte om

att vänta på att stormen

ska gå över,

det handlar om att lära sig

dansa i regnet."

 Citatet nämndes i vår kyrka 

härom veckan och jag tycker att

det är så bra.

Det betyder ju att vi ska

tacka Gud, 

inte för livets omständigheter

utan i livets omständigheter.

Hoppas du får en fin helg.

Kram // Sandra