Det sitter en kvinna utanför min mataffär.
Ibland ger jag henne en peng.
Ibland bara ett leende.
Många går förbi,
låtsas att de inte ser henne.
Jag väljer att säga hej,
även när jag inte ger något.
Jag skulle blivit glad för det,
om människor hejade,
och inte bara gick förbi.
Nån gång ibland,
handlar jag en liten kasse till henne.
Jag gjorde det idag.
Bland annat så blev det clementiner.
Det doftade underbart i den där påsen.
Jul, tyckte jag.
Och jag funderade på hur
hennes jul kommer att se ut.
Vad den kommer att innebära.
Egentligen vet jag ju inget om henne.
Varför hon sitter där, hur hennes liv ser ut.
Vad hon behöver, vad hon längtar efter.
Men jag vet en som känner henne,
en som vet vem hon är.
Och Han har sagt:
Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig.
Jag var sjuk och ni besökte mig.
Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig.
Jag var sjuk och ni besökte mig.
Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då skall de rättfärdiga svara honom:
Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta,
eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig
eller naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk
eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem:
Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort
för en av dessa mina minsta bröder,
det har ni gjort mot mig.
(Matt. 25:35-39)
Jag tänker att det minsta jag kan göra
är att köpa några clemnetiner.
Fin start på veckan önskar jag dej!
/åsa
