sitta i knät...

När jag lyfte upp sonen i mitt knä

tidigare idag och förklarade för honom

att "Nu kan du sitta stilla här en stund",

kom jag att tänka på något som Lennart Hall

sa när han besökte vår församling.

Det här med att Gud är vår Far.

Vi kan be honom om saker, vi kan

tacka honom och vi kan göra saker

för hans skull. Och ibland behöver vi

klaga inför honom och kanske också 

på honom. Han tar det, för det är sånt

som tillhör i en relation mellan 

en Far och hans barn.

Men som förälder vill vi inte att

våra barn ska göra saker hela tiden,

och att munnen ska gå jämt och ständigt.

Ibland vill vi bara ta upp vårt barn i soffan,

sätta det bredvid oss eller i knät och säga

"Så, sitt här nu. Vi kan vara helt

tysta och bara vara."

Visst är det skönt? Att vara nära

varandra, känna samhörigheten

utan några som helst krav på aktivitet.

Inte konstigt om vår himmelske far 

sätter värde på samma sak. 

När Lennart drog den liknelsen

kom jag att tänka på en sång som vi 

sjöng i barnkören när jag var liten.

"Herre, kram mig lite grann.

Herre, krama mig nu lite grann.

Tack att jag får krypa upp i din famn,

Herre, krama mig nu lite grann."

Önskar dig en fin helg // sandra

att lyfta upp...

Det finns en del

människor som man blir glad

i själen av att vara nära.

Som har gåvan att uppmuntra och lyfta

dem runt omkring sig.

Och i Bibeln står det ju att

vi ska uppmuntra och 

bygga upp varandra.

"Uppmuntra därför varandra

och uppbygg varandra,

så som ni redan gör"

1 Thess. 5:11

"Uppmuntra varandra i stället

varje dag,

så länge det heter idag"

Heb. 3:13

"Låt oss inte överge våra

sammankomster, som en del har

för vana, utan uppmuntra varandra,

detta så mycket mer som ni ser

att dagen närmar sig."

Heb. 10:25

Någon sa:

"We rise by lifting others".

Och jag tänker att han nog har rätt.

Önskar dig en fin

avslutning på den här veckan!

kram / sandra

doften av clementin...

Det sitter en kvinna utanför min mataffär.

Ibland ger jag henne en peng.

Ibland bara ett leende.

Många går förbi,

låtsas att de inte ser henne.

Jag väljer att säga hej,

även när jag inte ger något.

Jag skulle blivit glad för det,

om människor hejade, 

och inte bara gick förbi.

Nån gång ibland, 

handlar jag en liten kasse till henne.

Jag gjorde det idag. 

Bland annat så blev det clementiner.

Det doftade underbart i den där påsen. 

Jul, tyckte jag.

Och jag funderade på hur 

hennes jul kommer att se ut.

Vad den kommer att innebära.

(källa)

Egentligen vet jag ju inget om henne.

Varför hon sitter där, hur hennes liv ser ut.

Vad hon behöver, vad hon längtar efter.

Men jag vet en som känner henne,

en som vet vem hon är.

Och Han har sagt:

 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig.
Jag var sjuk och ni besökte mig.
Jag var i fängelse och ni kom till mig.

Då skall de rättfärdiga svara honom:
Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta,
eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig
eller naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk
eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem:
Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort
för en av dessa mina minsta bröder,
det har ni gjort mot mig.

                                               (Matt. 25:35-39)

Jag tänker att det minsta jag kan göra

är att köpa några clemnetiner.

Fin start på veckan önskar jag dej!

/åsa

att finna ro...

HERREN är min herde, mig skall intet fattas. 
Han låter mig vila på gröna ängar, 

Han för mig till vatten där jag finner ro. 

Han vederkvicker min själ,

Han leder mig på rätta vägar 
för sitt namns skull. 

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, 
fruktar jag intet ont, ty Du är med mig. 
Din käpp och stav de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. 
Du smörjer mitt huvud med olja 

och låter min bägare flöda över. 

Idel godhet och nåd skall följa mig 

i alla mina livsdagar, 
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

                                                    (ps.23)

Häromdagen var jag ute och gick 

med mina barn i den vackra hösten.

Då tänkte jag på just de där raderna.

och hur Han för mej till vatten där jag finner or.

Jag tror att det där vattnet kan vara

 olika saker för dej och mej,

men Jesus vill ge oss en möjlighet att få finna ro.

En hitta en plats att kunna andas ut på, att få frid.

Ibland kan det vara svårt att ta sej till den där platsen,

att välja att stilla ner sej mitt i vardagens brus..

Men när man gör det är det underbart.

Minns det under veckan som kommer,

att Han vill föra dej 

till vatten där du finner ro.

Kram åsa

fast Han inte syns...

Jag gillar att ibland

göra en övning jag läste om en gång

i en andaktsbok. Pröva om du vill:

Vart finns dörren i det

rum du befinner dig i just nu?

Föreställ dig att Jesus kommer gående

mot den dörren. Han hejdar sig

ett ögonblick innan han klivet över

tröskeln. Han går utan brådska framåt.

Kanske ställer han sig med

armarna i kors och ser på dig 

ett ögonblick.

Så kommer han närmre, tar en stol

och sätter sig bredvid dig.

Tänk dig att han lyfter sina händer

i en varm och välkomnande gest.

Titta efter spikhålen i hans händer.

Hur reagerar du?

Vad gör du? Vad ber du om?

Den här övningen påminner oss

om att Jesus alltid är närvarande 

i våra liv fastän vi inte kan se honom.

Ni älskar Jesus trots att 

ni inte kan se honom.

Ja, trots att ni ännu inte har sett honom,

tror ni på honom och jublar.

Ni fylls av en härlig och 

obeskrivlig glädje.

1 Petr. 1:8

Ha en riktigt fin helg!

//sandra