varmvatten är inte fel...

-Nu har jag gjort det jag
borde gjort mycket tidigare,

sa min man och satte sig i soffan,

-nu har jag lagt händerna på
och bett för den där pannan.

Häromdagen funkade inte vår pelletspanna.

Den ville inte ens tända, och min man hade provat alla knep.

Vi funderade på att ringa efter laga-pannan-killen,

men det tog emot lite
 eftersom det kostar att ha honom på besök.

Men nåt var ju tvunget att göras. 

Vi behövde ju värme

och vi hade redan duschat i kallt vatten.

Och att värma vatten på spisen för att diska

 tycker jag inte är så särskilt kul.

Så min man bad för pannan.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag

 trodde så mycket på det.

Men han gick och jobbade, 

och jag tog hand om barnen.

Efter en stund märkte jag 

att det började bli lite varmt.

När han kom hem från jobbet kunde vi bara

konstatera att Gud är god.

Alltför ofta gör vi sådär, vi försöker i egen kraft.

Vi blandar kanske inte ens in Gud i våra problem.

De känns kanske för banala,
kan Han verkligen bry sig om dem?!

Eller så ber vi av slentrian,
men vi tror knappt att Han kommer att svara.

Nåja... en tvivlande pastorsfru

och en pastor som bad sent omsider

fick iallafall uppleva
att Gud bryr sig även om en panna.

Och varmvatten, 

det tackar vi för.

Kram åsa