söndag 18 december 2016

ge mig den här natten...

Vad märkligt det måste ha känts för Maria 
när hon kysste hans rosiga små kinder.
Hon visste att hon bar på Messias. 
Hon visste att hon bar på sin kung.
Men när hon betraktade honom undrar jag 
om hon kämpade med allt hon visste att 
han skulle komma att bära?
Jag undrar om hon viskade den här bönen:

Ge mig den här natten 
till att bara vara hans mamma.
Ge honom den här stunden 
till att bara vara mitt barn.
Han har resten av sitt liv på sig att vara vår frälsare,
men så lite tid till att bara vara min.

Så ge mig, snälla ge mig den här natten.

(Text ur sången "Give me this night" med Donna King)


Det är sånt jag har gått och
funderat en del på de senaste dagarna,
hur det egentligen kändes för Maria i hennes mammahjärta
att hålla honom i sina armar som var 
hela världens Konung 
men på samma gång hennes förstfödda, hennes son.
Modersinstinkt, stolthet, oro, hopp, rädsla? 
Frid?

Vad funderar du på i de här dagarna?

Jag önskar dig en riktigt god fjärde advent.

kram / Sandra