Vi fick glädjen att ännu en gång
bli föräldrar i somras.
En liten flicka på ett och ett halvt år
blev en ny del av vår familj.
När min syster för ett tag sedan frågade
hur det går för oss svarade jag:
"Jo, de senaste dagarna har jag varit så glad
för jag ser hur hon börjar ge tillbaka.
Hon kan komma och kramas, klappa och krypa intill.
Sådan har hon inte riktigt varit innan
men så fort hon gett tillåtelse har vi varit
där och på något sätt försökt ge henne närhet.
Det är ju liksom ett sätt för oss att
visa att vi älskar henne."
"Ja, visst är det häftigt" svarade min syster,
"att se hur barnen tar efter oss och lär
sig kärlek av oss.
De lär sig att älska för att vi har älskat dem först!"
Precis som det står om oss, Guds barn, och vår
himmelske pappa i Första Johannesbrevet 4:19:
himmelske pappa i Första Johannesbrevet 4:19:
"Vi älskar därför att Han först har älskat oss."
Den bibelversen fick en helt ny dimension
för mig i den där stunden. NU förstår jag ju :).
Visst är det häftigt?
kram / Sandra
