Vi tog en promenad i höstsolen igår.
Så härligt att bara få vara tillsammans
och prata om stort och smått.
På vägen hem blev vi inropade av några vi känner.
Några som inte har bott så särskilt länge i vårt land,
som inte känner så många och som blev så glada
att vi steg in och hälsade på.
Barnen lekte och vi pratade en stund över en kopp te.
Vi samtalade om livet. Att vara i ett nytt land
och om hur det är i det gamla.
Vi pratade om krig och om sådant
som vi har väldigt svårt att förstå.
Och så enades vi om att barn
är en välsignelse.
Och se gick vi hem
och önskade dem det bästa vi kan önska dem
- Guds välsignelse.
- Guds välsignelse.
Och jag tänker att det här med
att känna människor från olika
kulturer, länder och sammanhang,
det är också en välsignelse just det!
Ha en fin vecka!
/åsa
