En del av er är säkert fullt insatta
och andra har inte en aning,
men idag gick ytterligare ett Vasalopp av stapeln.
Jag var på gudstjänst och där var detta lite
av ett tema.
"Livets vasalopp".
Mötesledaren inledde med den slogan
som hör Vasaloppet till:
"I fäders spår för framtids segrar.
Det kunde nästan vara taget ur Bibeln!"
Jag tänker mig att 9 mil på skidor;
upp och ner för backar i kyla, snöfall och ibland slask
och där de spår som finns (eller inte finns) ska delas med
tusentals andra människor,
inte alltid är helt smärtfritt.
Många har säkert varit med om - eller upplever just nu -
att livet kan kännas så där,
som om att man befinner sig mitt
i ett oändligt Vasalopp.
Eller kanske det kan liknas vid en ökenvandring.
Oavsett så behöver vi på den där färden välja
rätt väg, rätt spår.
Gud vill vara vår ledstjärna.
Vårt hopp. Vår tillflykt.
Och vi får påminna oss om att Gud är densamme:
på bergstoppen som i dalen,
på natten som på dagen.
Han har omsorg om dig och han vill vända det mörka
till ljus.
"Tvivla inte på Guds välbehag över ditt liv
på grund av att du går igenom lidande".
Och i Psalm 84:6-8 står det:
"Saliga är de som har sin styrka i dig,
som har dina vägar i sitt hjärta.
När de vandrar genom tåredalen gör de den
rik på källor, och höstregnet
täcker den med välsignelser."
I Faderns spår för framtids segrar :).
kram // sandra
