fröjda dig...

Julen står för dörren.
Vi tänder ljus, slår in klappar,

pyntar och gör det fint.

Kanske stressar vi över allt som ska göras,

eller så har julefriden redan lagt sej

och vi njuter att att ha mycket

att se fram emot.

Jag älskar den här tiden.

Förväntan, glädje.

 Tid för umgänge, både med

vänner och familj.

Barnens ögon, deras nyfikenhet.

Budskapet, julens budskap.

Ja, jag älskar det...

Dotter Sion, fröjda Dig.
Jubla högt, Jerusalem.
Se din Konung, är på väg,

ja, Han kommer, Fridens Kung...

Med önskan om en välsignad julhelg

/åsa

medveten om skatterna...

I sonens andaktsbok var det ett

avsnitt häromdagen som handlade om

tacksamhet och att glädjas över de

små sakerna. Som mellanmål till exempel.

En man vid namn Thorton Wilder har skrivit:

"Vi kan endast påstå oss vara levande

i de stunder då våra hjärtan är medvetna

om de skatter vi har fått" (fritt översatt).

En annan man, Henry Ward, har skrivit:

"Låt det tacksamma hjärtat finnas med

under hela dagen. 

Så som magneten finner stålet,

så kommer hjärtat under varje timma av

dagen att finna himmelska välsignelser".

Kan vi hitta nånting varje timma 

att tacka Gud för? Ska vi försöka?

Att vara medveten om våra skatter fyller 

hjärtat med tacksamhet.

Och jag tror att det i sin tur förvandlar oss.

Kram /sandra

välkommen...

I helgen är det dags för
adventskonserter i vår kyrka.

Välkommen att sitta ner

och lyssna till julens sånger en stund...

Kram åsa

om människofruktan fick styra...

Jag läste om hur The Beatles

fick avslag från ett skivbolag

med motiveringen: Vi gillar

inte deras "sound", de har ingen

framtid i den här branschen".

Och att Oprah Winfrey i början av 

sin karriär fick lämna

jobbet som nyhetsankare för

att hon inte "passade i TV".

Tänk om de hade lyssnat på dessa

människor. Om de hade haft sådan

människofruktan att de inte vågat

tro på sin dröm, rest sig upp och 

försökt igen.

Jag tror att människofruktan kan

vara ett stort hinder för oss

också ibland. Åtminstone kan det

vara så för mig. 

Jag tror att rädsla tar död

på fler drömmar än vad misslyckande

någonsin kommer att göra.

Så min uppmaning till dig är att

fortsätta drömma! Den enda fruktan

vi ska ha är Gudsfruktan så låt ingen

annan hindra dig från att tro på de

drömmar, visioner och gåvor som

Gud har lagt ner i dig.

Kram / Sandra

att få inse...

Bli stilla och besinna

att jag är Gud,

upphöjd bland folken,

upphöjd på jorden

(Ps. 46/11)

Det är mycket i mitt liv just nu.

Förberedelser och övningar

inför kommande adventskonserter.

Jobb, mitt älskade jobb 

med roliga och tidskrävande utmaningar.

Barn, hus och hem.

Läxläsningar och gympapåsar.

Kanske är det inte mer för mej

än för någon annan.

Livet är ofta fullt upp

och rullar ju på helt enkelt.

Men ändå, ibland känns det som att

det är lite extra mycket på gång.

Då tycker jag om att stanna inför

en av mina favoritverser i bibeln.

Den som talar om att bli stilla.

Att besinna.

Att inse.

Och ibland tror jag bara att vi behöver

stilla våra liv. Och besinna.

Umgås en stund med Jesus.

Iallafall mår jag så mycket bättre då.

Ha en fin vecka

kram, åsa 

de minsta...

Vi hade tema "Integration" på

Tonår förra veckan. Det blev en riktigt bra 

och stark och tänkvärd samling.

Bland annat fick vi höra

från en kille hur han för drygt ett år sedan

lämnade hela sin familj, 

började en oerhört oviss resa

mot nånting helt okänt och hur han efter

ca 5 månader hamnade i Sverige utan några

ägodelar mer än det han hade på sig.

Han var 14 år.

Då tänkte jag att "hm, jag har nog inte 

så mycket att klaga över egentligen. 

Jag skulle definitivt kunna klaga mindre i alla fall."

Sen lästes det från Matteus 25 och det

tog nog tag i oss allihop tror jag:

"34 Då ska Kungen säga till dem som 

står på hans högra sida: Kom, ni min Fars 

välsignade, och ta emot det rike som 

stått berett för er sedan världens skapelse. 

35 För jag var hungrig och ni gav mig att äta. 

Jag var törstig och ni gav mig att dricka. 

Jag var främling och ni tog emot mig. 

36 Jag var naken och ni klädde mig. 

Jag var sjuk och ni besökte mig. 

Jag var i fängelse och ni kom till mig.


37 Då ska de rättfärdiga svara honom: 

Herre, när såg vi dig hungrig och 

gav dig att äta, eller törstig och gav dig 

att dricka? 38 Och när såg vi dig som 

främling och tog emot dig, 

eller naken och klädde dig? 

39 Och när såg vi dig sjuk eller 

i fängelse och kom till dig? 

40 Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: 

Allt vad ni har gjort för en av dessa 

mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
"

kram / sandra

skratta som ett barn...

Vi var på min systerdotters

barnvälsignelse och då var det

nån som sa att ett barn skrattar

i genomsnitt hela 400 gånger om dagen.

Och att en vuxen skrattat ungefär

15 gånger om dagen.

Vilken skillnad!

Jag tänkte på det när jag läste

om Paulus i Filippebrevet 1:18. 

Han sitter fängslad men ändå pratar han om hopp och om framtid, han visar tacksamhet och dessutom säger han "...och jag tänker fortsätta glädja mig".

Jag blev påmind om att glädje är ett val, 

att man faktiskt kan bestämma sig för att vara glad. 

Och jag tänker att med glädje kommer skratten.

Jag önskar att du ska få 

skratta som ett barn i helgen :).

kram sandra

Han tänker på oss...

När jag ser din himmel,


dina fingrars verk,
 månen och stjärnorna
 som du har skapat,
 vad är då en människa
 att du tänker på henne,
 en människoson
 att du tar hand om honom? 


                     (Psalm 8:4-5)

Tänk att Gud,

som har skapat allt,

ser till Dig och Mig.

Han inte bara ser till oss.

Han bryr sig om oss.

Han vill lyssna på våra böner. 

Han vill svara.

Han vill oss allt gott.

Det tycker jag
om att tänka på!

Ha en välsignad start på veckan!

/åsa

en välsignad höstpromenad...

Vi tog en promenad i höstsolen igår.

Så härligt att bara få vara tillsammans

och prata om stort och smått.

På vägen hem blev vi inropade av några vi känner.

Några som inte har bott så särskilt länge i vårt land,

som inte känner så många och som blev så glada

att vi steg in och hälsade på.

Barnen lekte och vi pratade en stund över en kopp te.

Vi samtalade om livet. Att vara i ett nytt land

och om hur det är i det gamla.

Vi pratade om krig och om sådant

som vi har väldigt svårt att förstå.

Och så enades vi om att barn

är en välsignelse.

Och se gick vi hem

och önskade dem det bästa vi kan önska dem
- Guds välsignelse.

Och jag tänker att det här med

att känna människor från olika

kulturer, länder och sammanhang,

det är också en välsignelse just det!

Ha en fin vecka!

/åsa

ett Guds barn...

Ni som känner oss vet att vi har välsignats 

med att få adoptera

en liten kille. Och jag har hört

att det i vissa stater i USA finns

adoptionslagar och skydd speciellt för

adopterade barn om deras föräldrar dör.

När en förälder skriver ett testamente

kan de "skriva ur" sitt biologiska barn från arvet.

Detta kan man inte göra om barnet är adopterat. 

Så staten ger egentligen mer skydd

till ett adopterat barn.

I Ef. 1:5 står det att "Han har utvalt oss 

till barnaskap hos Honom genom Jesus Kristus",

men om man läser i den engelska översättningen

står det att "I kärlek har Han utvalt 

oss att adopteras som söner (och döttrar)

i Jesus Kristus"

Jag tyckte det var en så fin bild.

Så kom ihåg att du är

adopterad av Gud :).

Kram Sandra