sitta i knät...

När jag lyfte upp sonen i mitt knä

tidigare idag och förklarade för honom

att "Nu kan du sitta stilla här en stund",

kom jag att tänka på något som Lennart Hall

sa när han besökte vår församling.

Det här med att Gud är vår Far.

Vi kan be honom om saker, vi kan

tacka honom och vi kan göra saker

för hans skull. Och ibland behöver vi

klaga inför honom och kanske också 

på honom. Han tar det, för det är sånt

som tillhör i en relation mellan 

en Far och hans barn.

Men som förälder vill vi inte att

våra barn ska göra saker hela tiden,

och att munnen ska gå jämt och ständigt.

Ibland vill vi bara ta upp vårt barn i soffan,

sätta det bredvid oss eller i knät och säga

"Så, sitt här nu. Vi kan vara helt

tysta och bara vara."

Visst är det skönt? Att vara nära

varandra, känna samhörigheten

utan några som helst krav på aktivitet.

Inte konstigt om vår himmelske far 

sätter värde på samma sak. 

När Lennart drog den liknelsen

kom jag att tänka på en sång som vi 

sjöng i barnkören när jag var liten.

"Herre, kram mig lite grann.

Herre, krama mig nu lite grann.

Tack att jag får krypa upp i din famn,

Herre, krama mig nu lite grann."

Önskar dig en fin helg // sandra

att lyfta upp...

Det finns en del

människor som man blir glad

i själen av att vara nära.

Som har gåvan att uppmuntra och lyfta

dem runt omkring sig.

Och i Bibeln står det ju att

vi ska uppmuntra och 

bygga upp varandra.

"Uppmuntra därför varandra

och uppbygg varandra,

så som ni redan gör"

1 Thess. 5:11

"Uppmuntra varandra i stället

varje dag,

så länge det heter idag"

Heb. 3:13

"Låt oss inte överge våra

sammankomster, som en del har

för vana, utan uppmuntra varandra,

detta så mycket mer som ni ser

att dagen närmar sig."

Heb. 10:25

Någon sa:

"We rise by lifting others".

Och jag tänker att han nog har rätt.

Önskar dig en fin

avslutning på den här veckan!

kram / sandra

doften av clementin...

Det sitter en kvinna utanför min mataffär.

Ibland ger jag henne en peng.

Ibland bara ett leende.

Många går förbi,

låtsas att de inte ser henne.

Jag väljer att säga hej,

även när jag inte ger något.

Jag skulle blivit glad för det,

om människor hejade, 

och inte bara gick förbi.

Nån gång ibland, 

handlar jag en liten kasse till henne.

Jag gjorde det idag. 

Bland annat så blev det clementiner.

Det doftade underbart i den där påsen. 

Jul, tyckte jag.

Och jag funderade på hur 

hennes jul kommer att se ut.

Vad den kommer att innebära.

(källa)

Egentligen vet jag ju inget om henne.

Varför hon sitter där, hur hennes liv ser ut.

Vad hon behöver, vad hon längtar efter.

Men jag vet en som känner henne,

en som vet vem hon är.

Och Han har sagt:

 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig.
Jag var sjuk och ni besökte mig.
Jag var i fängelse och ni kom till mig.

Då skall de rättfärdiga svara honom:
Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta,
eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig
eller naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk
eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem:
Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort
för en av dessa mina minsta bröder,
det har ni gjort mot mig.

                                               (Matt. 25:35-39)

Jag tänker att det minsta jag kan göra

är att köpa några clemnetiner.

Fin start på veckan önskar jag dej!

/åsa

att finna ro...

HERREN är min herde, mig skall intet fattas. 
Han låter mig vila på gröna ängar, 

Han för mig till vatten där jag finner ro. 

Han vederkvicker min själ,

Han leder mig på rätta vägar 
för sitt namns skull. 

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, 
fruktar jag intet ont, ty Du är med mig. 
Din käpp och stav de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. 
Du smörjer mitt huvud med olja 

och låter min bägare flöda över. 

Idel godhet och nåd skall följa mig 

i alla mina livsdagar, 
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

                                                    (ps.23)

Häromdagen var jag ute och gick 

med mina barn i den vackra hösten.

Då tänkte jag på just de där raderna.

och hur Han för mej till vatten där jag finner or.

Jag tror att det där vattnet kan vara

 olika saker för dej och mej,

men Jesus vill ge oss en möjlighet att få finna ro.

En hitta en plats att kunna andas ut på, att få frid.

Ibland kan det vara svårt att ta sej till den där platsen,

att välja att stilla ner sej mitt i vardagens brus..

Men när man gör det är det underbart.

Minns det under veckan som kommer,

att Han vill föra dej 

till vatten där du finner ro.

Kram åsa

fast Han inte syns...

Jag gillar att ibland

göra en övning jag läste om en gång

i en andaktsbok. Pröva om du vill:

Vart finns dörren i det

rum du befinner dig i just nu?

Föreställ dig att Jesus kommer gående

mot den dörren. Han hejdar sig

ett ögonblick innan han klivet över

tröskeln. Han går utan brådska framåt.

Kanske ställer han sig med

armarna i kors och ser på dig 

ett ögonblick.

Så kommer han närmre, tar en stol

och sätter sig bredvid dig.

Tänk dig att han lyfter sina händer

i en varm och välkomnande gest.

Titta efter spikhålen i hans händer.

Hur reagerar du?

Vad gör du? Vad ber du om?

Den här övningen påminner oss

om att Jesus alltid är närvarande 

i våra liv fastän vi inte kan se honom.

Ni älskar Jesus trots att 

ni inte kan se honom.

Ja, trots att ni ännu inte har sett honom,

tror ni på honom och jublar.

Ni fylls av en härlig och 

obeskrivlig glädje.

1 Petr. 1:8

Ha en riktigt fin helg!

//sandra

jag tänker på en sång...

De senaste dagarna har jag nynnat på en sång,

om och om igen.

En sång med fantastiskt budskap

och med ett löfte om

att Gud aldrig överger oss.

Stor är din trofasthet, min Gud och Fader

Växlingens skugga ej finnes hos Dig

Evig din kärlek är, ditt verk dig vittne bär

att Du den samme är i evighet

Våren och sommaren, hösten och vintern

solen och stjärnor på himmel blå

Allt vad Du skapat har del uti lovet tar

om huru underbar Du är ändå

Stor är din trofasthet! 

Stor är din trofasthet!

Ny är var morgon din nåd emot mig

var dag Du åt mig ger, det bröd jag behöver

Stor är din trofasthet, Herre mot mig.

                                               (Psalm 636)

Önskar dej en fin vecka!

/åsa

jag tänker be för Sverige...

Det är dagen efter att vårt land gick till val.

Ett val där 13% av befolkningen

valde att lägga sin röst på

ett främlingsfientligt parti.

På sådana som vill illa, som vill utesluta,
som tycker att vissa är bättre än andra.

Siffran är ännu högre där vi bor.
Här mitt ibland oss.

Och en sång klingar i mitt inre,

om och om igen;

Jag tänker be för Sverige,
be med mej!

Jag tänder ett ljus för Sverige,
tänd med mej!

Det är något som hänt
mitt kära fosterland.

Jag tänker be för Sverige,
be med mej!

                                            /Simon Åhdal

Vill du vara med?

/åsa

nu som då...

När vi läser i vår Bibel

läser vi om en Gud som skapade

världen. Han helade människor som

fick tillbaka sin syn, sin rörelseförmåga

från att ha varit förlamade, ja någon

uppstod till och med från döden.

Och många var de som fick

inre helanden.

Vi läser om buskar som

började brinna, om jungfrufödsel,

vatten som förvandlades till vin,

kedjor och bojor som lossnar från

dess fångar,

om tilltal från Gud som förändrar livet,

ja massor med häftiga under!

Du kan säkert komma på fler.

Och härom dagen slog det mig

- det är ju samma Gud som jag ber till.

Jag inser att jag lätt tänker

"Wow, vad cool Han var".

Men Han som gjorde alla de där

storslagna sakerna för länge länge sen,

Han har precis lika stor

makt att göra under idag.

Han har inte förändrats någonting.

Det, för mig, är stort.

Önskar dig en välsignad helg!

kram // sandra

en ny höst...

Den drar igång nu, hösten.

Hur ser den ut för dig?

Har du något nytt som ligger framför?

Jag ska börja jobba igen(!)

och sonen ska skolas in hos dagmamma.

Det är höstens nyheter för oss.

På Tonårs-starten förra fredagen

läste Sofie från Psalm 139:

"Herre, du genomskådar mig

och vet allt om mig. 

Du vet om jag sitter eller står.

Även om du är långt borta från mig

så vet du vad jag tänker.

Du ser mig om jag arbetar eller vilar.

Du vet allt om mig.

Redan innan jag talar så vet du

vad jag vill säga.

Du omsluter mig på alla sidor,

och du håller mig i din hand."

Det kan vara väldigt skönt att

ta med sig de verserna, 

och resten av psalmen också för den delen,

när man går in i något nytt.

Att bli påmind om att oavsett vad,

så finns Han där. Alltid.

Önskar er en välsignad höst!

kram // sandra

att få tillhöra...

Igår när vi hade Gudstjänst i vår församling

så slog det mej hur underbart det är att få tillhöra.

Att få tillhöra en gemenskap.

Efter en sommar då vi alla har varit iväg på olika håll

och inte setts på det sätt som vi brukar 

är det fint att få känna att

det finns människor som bryr sej om mej,

som säger uppmuntrande ord till mej,

som ger mej en kram och hälsar

mej tillbaka efter sommaren.

För mej handlar församlingen just om det där

- att få tillhöra.

(källa)

Vi träffas i den där kyrkan 

för att vi tror på samma sak.

Våra liv, våra behov och våra önskningar

kan se vitt skilda ut.

Men vi bryr oss om varandra,

och tillhör samma gemenskap,

och det tycker jag är så fint.

Vad skönt att hösten är här,

så att jag kan få tillhöra igen.

Välkommen du med!

Kram åsa