måndag 23 november 2015

välkommen...


I helgen är det dags för
adventskonserter i vår kyrka.
Välkommen att sitta ner
och lyssna till julens sånger en stund...


Kram åsa

fredag 20 november 2015

om människofruktan fick styra...

Jag läste om hur The Beatles
fick avslag från ett skivbolag
med motiveringen: Vi gillar
inte deras "sound", de har ingen
framtid i den här branschen".

Och att Oprah Winfrey i början av 
sin karriär fick lämna
jobbet som nyhetsankare för
att hon inte "passade i TV".

Tänk om de hade lyssnat på dessa
människor. Om de hade haft sådan
människofruktan att de inte vågat
tro på sin dröm, rest sig upp och 
försökt igen.

Jag tror att människofruktan kan
vara ett stort hinder för oss
också ibland. Åtminstone kan det
vara så för mig. 
Jag tror att rädsla tar död
på fler drömmar än vad misslyckande
någonsin kommer att göra.


Så min uppmaning till dig är att
fortsätta drömma! Den enda fruktan
vi ska ha är Gudsfruktan så låt ingen
annan hindra dig från att tro på de
drömmar, visioner och gåvor som
Gud har lagt ner i dig.

Kram / Sandra

måndag 9 november 2015

att få inse...



Bli stilla och besinna
att jag är Gud,
upphöjd bland folken,
upphöjd på jorden
(Ps. 46/11)


Det är mycket i mitt liv just nu.
Förberedelser och övningar
inför kommande adventskonserter.
Jobb, mitt älskade jobb 
med roliga och tidskrävande utmaningar.
Barn, hus och hem.
Läxläsningar och gympapåsar.

Kanske är det inte mer för mej
än för någon annan.
Livet är ofta fullt upp
och rullar ju på helt enkelt.
Men ändå, ibland känns det som att
det är lite extra mycket på gång.

Då tycker jag om att stanna inför
en av mina favoritverser i bibeln.
Den som talar om att bli stilla.
Att besinna.
Att inse.

Och ibland tror jag bara att vi behöver
stilla våra liv. Och besinna.
Umgås en stund med Jesus.
Iallafall mår jag så mycket bättre då.

Ha en fin vecka
kram, åsa 

fredag 6 november 2015

de minsta...

Vi hade tema "Integration" på
Tonår förra veckan. Det blev en riktigt bra 
och stark och tänkvärd samling.
Bland annat fick vi höra
från en kille hur han för drygt ett år sedan
lämnade hela sin familj, 
började en oerhört oviss resa
mot nånting helt okänt och hur han efter
ca 5 månader hamnade i Sverige utan några
ägodelar mer än det han hade på sig.
Han var 14 år.


Då tänkte jag att "hm, jag har nog inte 
så mycket att klaga över egentligen. 
Jag skulle definitivt kunna klaga mindre i alla fall."

Sen lästes det från Matteus 25 och det
tog nog tag i oss allihop tror jag:

"34 Då ska Kungen säga till dem som 
står på hans högra sida: Kom, ni min Fars 
välsignade, och ta emot det rike som 
stått berett för er sedan världens skapelse. 
35 För jag var hungrig och ni gav mig att äta. 
Jag var törstig och ni gav mig att dricka. 
Jag var främling och ni tog emot mig. 
36 Jag var naken och ni klädde mig. 
Jag var sjuk och ni besökte mig. 
Jag var i fängelse och ni kom till mig.


37 Då ska de rättfärdiga svara honom: 
Herre, när såg vi dig hungrig och 
gav dig att äta, eller törstig och gav dig 
att dricka? 38 Och när såg vi dig som 
främling och tog emot dig, 
eller naken och klädde dig? 
39 Och när såg vi dig sjuk eller 
i fängelse och kom till dig? 
40 Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: 
Allt vad ni har gjort för en av dessa 
mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
"


kram / sandra