fredag 27 mars 2015

som ett uppvaknande...

Jag stod på jobbet häromdagen,
tillbaka efter vab och magsjuka
och försökte komma ifatt efter en 
veckas frånvaro. Och kände mig lite stressad.
Så jag pluggade i de där hörlurarna
så som jag brukar göra när jag 
vill gå in i min lilla bubbla.
Satte på lovsångs-spellistan.
Där och då bara slog det mig:
Åh, vad jag har saknat Jesus!


Plötsligt kan man liksom bli
påmind om Guds existens.
Nej, jag hade inte glömt bort honom,
och jag hade skickat iväg många 
böner under den där veckan av sjukdomar
och bortrest man, men jag insåg
att jag inte tagit mig tid
för att bara "hänga" med min
himmelske Far. Jag hade bara fokuserat
på att få livet att funka.

Men så fort de första orden i den
första lovsången sjöngs ut
så mindes jag igen:
Hur det är att vara medveten om Hans närvaro.
Hur det är att få vara i tillbedjan.
Hur det är att längta efter att brinna för Gud.
Hur det är att vara älskad av Honom.
Hur det är att veta att Han har en
plan för mitt liv som är större än 
vad jag föreställer mig.
Hur det är att vila i det.
Hur det är att känna frid.

Alla de här känslorna och tankarna liksom 
slog emot mig på en och samma gång.
Det var lite som att få en örfil, 
men en underbar sådan!
Alldeles mjuk och uppfriskande 
och… jag vet inte, himmelsk?

Ha en fantastisk helg!
Kram // Sandra 

måndag 23 mars 2015

Guds tid är rätt tid...


Ibland kan man tycka att Gud är lite långsam.
Att Han borde svara fortare.
På våra frågor, våra funderingar, våra böner.

I två och ett halvt år väntade Gud
med att svara på mina funderingar.
Då hade jag faktiskt redan landat
i att beslutet var rätt.
Så när Gud skickade sin profet
för att tala in i mitt, och min familjs liv,
så blev det mer som en bekräftelse
på det vi redan visste.
Och jag förundrades över att det kändes så rätt.
Att det var rätt tid som orden kom.
För även om jag hade velat få de där orden 
två och ett halvt år tidigare,
när jag tyckte att det var tid,
så blev Guds tid så rätt för oss.


Jag har funderat på varför Gud gör sådär ibland.
Varför Han väntar. När vi så desperat söker
svar så många gånger.

Jag vet inte egentligen.
Det enda jag vet är att att Han har
allt i sin hand, och att Hans tajming 
aldrig är fel.
Guds tid är alltid rätt tid,
även om vi kanske inte alltid
inser det då, när vi väntar.

Så väntar du på att Gud ska svara,
på dina frågor, dina funderingar, dina böner.
Håll ut.
Vi kanske inte alltid förstår det,
men Guds tid, är alltid rätt tid.

Kram åsa

fredag 13 mars 2015

när man väntar…

"Josef väntade i 13 år.
Abraham väntade i 25 år.
Mose väntade i 40 år.
Jesus väntade i 30 år.
Om Gud låter dig vänta,
så är du i gott sällskap."


Väntar du på något?
Det gör vi väl allihop,
oavsett om det är på att klockan
ska bli tio så vi får krypa ner
i sängen eller om det handlar om
en större förändring i vår
livssituation.

"Livet handlar inte om
att vänta på att stormen
ska gå över,
det handlar om att lära sig
dansa i regnet."

 Citatet nämndes i vår kyrka 
härom veckan och jag tycker att
det är så bra.
Det betyder ju att vi ska
tacka Gud, 
inte för livets omständigheter
utan i livets omständigheter.

Hoppas du får en fin helg.
Kram // Sandra