fredag 27 december 2013

i stillhet...


Jag vet inte hur det är för dig men
här har lugnet infunnit sig nu.
Och det är skönt.

Idag tog Will och jag oss en skogspromenad.
Åh vad jag gillar promenader!
Det är då jag får energi, inspiration - och stillhet.
Det är min bästa tid med Gud.
För det är då jag tar mig tid att lägga fram
mina funderingar och tankar och böner
till Honom och jag tror att det är
då som Han får möjlighet att tala med mig.
För jag är stilla.

Även om jag låter tankarna glida iväg fritt
så känner jag ofta att
det faktiskt är Gud som leder mina tankar.
Många gånger har jag något slags projekt som ligger framför
som jag går och funderar kring
och då kan känna hur Han ger mig inspiration och idéer.
Över huvud taget så är det så 
skönt att bara få påfyllning. För ofta poppar det upp någon sång eller ibland en bibelvers i huvudet och 
det tror jag kan vara från Gud.
Det ger mig tro och visshet. Ja, det ger mig ro.

Och idag har jag gått och tänkt på just den här bibelversen:
"Var stilla och besinna att jag är Gud."
Psalm 46:11

På vilket sätt har du chans till en stund
av stillhet idag?

kram // sandra

måndag 23 december 2013

Han kommer med frid...


Så är julen äntligen kommen,
och jag vill bara passa på att önska 
Dej en fridfull jul.

Jag önskar att Du ska kunna få känna julefrid i Ditt inre,
att barnet som kom för över 2000 år sedan
ska få komma och skänka Dej lugn och sinnesro.
Jag hoppas att Du ska få känna att julen får handla om Honom
istället för om paket och mat och barrande granar.

Jesus sa:
Frid lämnar jag efter mig åt er.
Min frid ger jag er.
Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.
Låt inte era hjärtan oroas
och var inte modlösa.
Joh. 14:27


Julkram...
åsa




fredag 20 december 2013

en hjärte-gåva...


Vid den här tiden för ett
år sedan fick vi börja besöka vår son
på hans barnhem i Kenya. I stort sett varje
morgon tittade barnen på en film, en musikal som
handlade om några barn som skulle spela upp julevangeliet.

En av tjejerna på filmen hade svårt att komma 
på vad hon skulle ge i present till Jesusbarnet.
Något som kunde anstå en Kung... Pengar hade
hon inte heller men till slut kom hon fram till
att det bästa hon kunde ge var hennes hjärta.

Och så är det ju, det vet vi nog allihop.
Men vi glömmer det lätt. Det Jesus allra helst
vill ha i gåva från oss är våra liv, våra hjärtan
och våra tankar. Dom vi är liksom.
Precis som den lilla trumslagarpojken.

Han hade inget att ge som var värdigt en kung
men han gav sig själv och sin trumma och han 
ärade Gud med detta. 
Och jag tror att Gud blev
själaglad för den presenten. 
Han hade ju gett pojken ett liv 
och en talang och pojken använde den och sitt liv
för att ge tillbaka. Det kan vi också göra, ära Gud
med våra liv menar jag. Med eller utan trumma.
Det är den perfekta presenten.

God jul önskar jag dig!

kram // sandra


måndag 16 december 2013

Han kom för ett kors...

I helgen har jag varit på tre julkonserter
 i Värne Allianskyrka. Jag har varit med 
och sjungit i kören och så har jag lyssnat på 
de duktiga sångarna och musikerna 
som har framfört julens sånger.

Och även om budskapet om en Stilla natt, om en O Helga natt
och om Frid på jorden från var Gud är underbart, 
så är det en speciell sång som vi fick lyssna till
 som klingar om och om i mitt inre, 
och texten går ungefär såhär:

Han kom inte hit för att ligga i en krubba,
Han kom inte hit för att bo i ett stall...
Hans uppgift den var större, den gäller dej och mej.
Priset blev betalt, Han offrade sej.

Han kom för ett kors, ett grovhugget kors.
Han led och dog för oss, låt oss nu ge Honom vårt lov.
Han kom för ett kors...

Det vill jag tänka på lite extra den här julen.

Julefrid önskar jag dej 
/Åsa


fredag 13 december 2013

sprid ditt ljus...


Det är Lucias dag idag. 
Det sägs att hon var en flicka som blev förföljd 
på grund av sin kristna tro men att hon ändå valde att
stå upp för den. Hon ville fortsätta sprida budskapet 
och det ljus som det ger i en verklighet som 
ofta kan vara mörk.

Oavsett om du går i ett Luciatåg idag eller inte 
så har du ändå rätt att stråla. 
Varför? 
Därför att du är en Gud's skapelse. 
Han är stolt över det mästerverk han har skapat - dig. 
Det har du också rätt att vara. 
När han formade dig grät Han, Hans saknade ord och Hans hjärta darrade. Allt detta på grund av kärlek, av glädje och av stolthet.

Om du tar in det och tror på det 
så kommer det att lysa om dig.
Och ljus lyser upp mörker och mörkret har ingen makt över ljuset.

Så sträck på dig, tro på dig så som Gud tror på dig 
och var en av den här tidens Lucia.

Önskar dig en strålande helg ;).

kram // Sandra

onsdag 11 december 2013

att komma hem...


För snart två år sedan tog jag och min man
det stora beslutet att lämna vårt älskade Värne,
där vi bott och arbetat i kyrkan i nio år,
för att bli pastorspar i Landsbro.

Våren som följde grät jag många tårar, 
och sörjde allt som vi skulle komma att lämna:
våra vänner, församlingen, vårt hem, vår trädgård.
Men vi litade på Gud, att Han hade en plan för oss.

Under de ett och ett halvt åren som vi har bott i Landsbro
har vi hälsat på i Värne många gånger.
Antingen hos nära och kära, eller i församlingen,
och det har alltid känts som att komma hem.

I går kväll var jag i Värne igen.
Det var genrep inför helgens julkonserter
där jag ska vara med och sjunga i kören.
Väldigt roligt, jag älskar att sjunga
med de här människorna!

Men när jag satte mej i bilen, och körde på
slingriga vägar tillbaka mot Landsbro
så slog det mej att Värne inte längre känns som hem.
Det gör Landsbro. 
Och jag fylldes av sån tacksamhet för det.
Tacksam över, att även om vi har fått ge upp 
mycket av det som vi älskar
och om vi har sörjt saker som vi saknar, 
så håller Gud oss i sin hand.

Och jag tänker på att av mina favoritbibelord:
"Under gråt skall de komma, 
men jag ska leda dem
där de går bedjande fram..."
Jer. 31:19


Det är skönt att vara hemma!

Kram Åsa

fredag 6 december 2013

ett plus och ett minus...



I en bönegrupp jag var med i 
för ett tag sedan så brukade vi gå igenom 
"veckans plus och minus". 
Något positiv och negativt
vi varit med om i veckan som får
bli ett tacksägelse- respektive
böneämne.

Mitt plus den här veckan får bli min måndagskväll.
Då firade vi ett par familjemedlemmars
födelsedagar och tillsammans
gjorde vi dessutom julkorv.
Det var en kväll där huset fylldes av 
liv och rörelse och skratt.
Precis så där som jag älskar.

Veckans minus är den 
här förkylningen som håller i sig.
Den är inte så farlig under dagen
men på natten håller den både
mig och mannen vaken.
Dock inte sonen, tack och lov.

Sen har jag ett litet plus till...
I kväll ska vi på Tonårs julavslutning
och där vankas julbord! Det brukar vara det
bästa julbordet på hela året faktiskt.
Dessutom finns där massor med glädjespridande
människor som gör kvällen alldeles..
alldeles underbar ;).

Vad är ditt plus och minus den här veckan?

Kram // sandra

måndag 2 december 2013

väntan har inletts...


Adventstid.
Advent innebär väntan.
Väntan på det där barnet som föddes
en vinternatt för över 2000 år sedan.
Vi tänder ljus, och räknar ner.

Och ljuset skingrar allt det där mörka
som december bjuder på.
Ljuset lyser upp, och visar vägen.
Jesus vill vara ljuset i våra liv.
Och jag tycker att Kören sjöng det så fint
på den välbesökta adventskonserten igår:

"Ge mig ett ljus som skingrar mörkret i mitt liv,
ge mig ett ljus som ger mig glädje inuti,
ge mig ett ljus som kan leda mig
vågar inte vandra ensam utan Dig."

Härlig adventstid till Dig!
Kram åsa